Niklas Aldén

En personlig blogg om investeringar.

Free money

Den osynliga bubblan

At its latest fundraising, the high profile taxi app Uber was valued at more than $US60 billion. That makes it a fifth more valuable than BMW, the biggest and most profitable manufacturer of luxury cars in the world.

– The Sydney Morning Herald, 2017

När jag tidigare intervjuat profiler inom tech så finns det en fråga som återkommit ofta, är vi inne i en ny IT-bubbla? Vanligtvis möter man denna fråga på ungefär samma sätt; värderingarna är höga, men skillnaden idag är att företagen tjänar pengar.

Det finns en viss sanning i svaret, tittar vi på de stora jättarna är det helt klart så att de har blivit extremt lönsamma och har mycket pengar i kassan. Lås oss ta Amazon som exempel och jämföra siffrorna för 1999 och 2016 .

Amazon kunde stolt säga att de levererade till 17 miljoner kunder 1999, idag rapporterar de att de har över 300 miljoner kunder. Utöver det har de expanderat till att äga världens största molntjänst, AWS, som är det underliggande fundamentet i nästan alla internettjänster vi använder dagligen.

1999 värderades Amazon skyhögt (sett till värderingsmultiplar) och gjorde samtidigt en förlust på över 700 miljoner dollar. Idag står värderingen också högt, främst p.g.a. de medvetet låga marginalerna, men man gör ändå en vinst på över 2,3 miljarder dollar.

Samma mönster ser vi i de andra FAAMG-bolagen (Facebook, Amazon, Apple, Microsoft, Google) och även om multiplarna fortfarande är höga relativt sett så kan man eventuellt motivera detta med deras enorma tillväxt.

Men, och det är nu vi kommer till det intressanta, vi ser samma typ av bubbeltendenser som runt millenieskiftet om vi tittar på de onoterade bolagen.

Ehörningsfeber

Det är bland bolag som Uber, Airbnb och Spotify vi ser de sanlösa värderingarna som helt förbiser fundamenta. Man märker detta extra tydligt om man rört sig i startupkretsar i Stockholm och sett de t-shirtklädda handelsstudenterna som ska ta över världen…så fort de fått stängt ett par finansieringsrundor.

Missförstå mig rätt, jag ställer mig verkligen bakom att man uppmuntrar till företagande men en stor del av de bolag som vi ser startas idag har ett antal problem. Ofta är det oerfarna grundare, studenter som har funderat ut någon märklig idé till en app som ingen vill ha, eller så är de helt ointresserade av företaget och mer intresserade av att springa på AW hos Sup46.

Generellt ser vi att de bästa entreprenörerna är över 30, har startat minst ett bolag tidigare och har ofta varit anställda tidigare. Anledningen till att detta mönster är vanligt är flera; att man hunnit jobbat en tid som anställd har gjort att man sett verkliga problem som behöver lösas, problem som det finns riktiga kunder som vill betala för att få löst. Att man dessutom drivit, och kanske misslyckats, med ett eller flera bolag tidigare tyder på att man lärt sig den hårda vägen. Väldigt få företag lyckas nämligen, det kräver hårt arbete och ofta behöver man ändra sin grundidé många gånger på vägen.

Hyllade startups som Spotify och Uber är några av världens högst värderade startups, samtidigt blöder de pengar. Ingen ifrågasätter nog att Spotify är en grym tjänst och att streaming är sättet vi kommer att lyssna på musik de kommande åren, eller att Uber har en fantastisk taxitjänst. Men Amazon och Google var lovande företag 1999 också, det motiverade dock inte värderingarna, och även om de har lyckats leverera fantastisk avkastning i det långa perspektivet så är verkligheten att de flesta bolag gick under.

Bubblans anatomi

En sak som talar emot att vi skulle vara mitt i en ny, dold, IT-bubbla är givetvis att onoterade bolag är svårare att nå för privata investerare. Noterade bolag kan drivas upp av privatsparare på ett helt annat sätt än onoterade och kan även få ett snabbare ras när alla springer mot utgången samtidigt.

Med onoterade bolag har vi dock ett annorlunda scenario där riskkapital står för lejonparten av investeringarna. Tillgången till billigt kapital driver dock upp värderingarna och de bolag som faktiskt är riktigt lönsama (FAAMG) har så enorma kassaflöden att de inte hinner spendera pengarna tillräckligt fort (Apple har t.ex. över 2 000 miljarder kronor i kassan), alltså kan de betala större summor än motiverat för att förvärva olönsamma startups.

Grundarna av dessa startup blir således stenrika och en del tar sina pengar och blir ängelinvesterare, de investerar i nya startups och agerar rådgivare för hur man pitchar till riskkapitalet. Grundarna av nästa generation startups blir således också stenrika, en del tar dessa pengar, blir ängelinvesterare och…ja, ni fattar.

Bubblan drivs alltså på av billigt kapital och enorma kassor som trillar ner i händerna på unga entreprenörer som i sin tur drar igång en ny våg investeringar.

Slutsats

Hur denna bubbla ska spricka eller vad som triggar det är givetvis svårt att sia om. Jag anser det dock givet är att den kommer att göra det och att många kommer att drabbas, det jag är mest fundersam över är hur detta kommer att slå mot aktiemarknaden.

Världens marknad för riskkapital domineras idag av techbolagens egna investeringsarmar, om vi gräver djupare i bolagens balansräkning kanske vi kan få ett svar på hur hårt jättarna skulle drabbas av att behöva skriva av de misslyckade investeringar man gjort.

Disclaimer: Det här inlägget innehåller mina personliga reflektioner och är inte på något sätt ett investeringsråd. Alla investeringar baserade på innehåll i denna text är på egen risk.

P.S.

I arbetet med detta inlägg återsåg jag ett visionärt vd-ord från Amazons grundare Jeff Bezos som jag ville dela med er. Så här skrev han redan 1999:

In closing, consider this most important point: the current online shopping experience is the worst it will ever be. It’s good enough today to attract 17 million customers, but it will get so much better. Increased bandwidth will result in faster page views and richer content. Further improvements will lead to ””always-on access” (which I expect will be a strong boost to online shopping at home, as opposed to the oÇce) and we’ll see significant growth in non-PC devices and wireless access. Moreover, it’s great to be participating in what is a multi-trillion dollar global market, in which we are so very, very tiny. We are doubly-blessed. We have a market-size unconstrained opportunity in an area where the underlying foundational technology we employ improves every day. That is not normal.

Brinnande oljefält

Varför oljan kan utlösa nästa börskrasch

Jag vill starta min bloggkarriär i profetisk anda och ger mig därför direkt ut på djupt vatten och försöker mig på att förutspå nästa börskrasch.

The markets are awaiting what is expected to be the biggest public offering in history. An IPO so big it will likely make any Silicon Valley unicorn look like a blip in the market.
Forbes, 2017

Sent 2018 eller tidigt 2019 kommer Saudi Aramco att börsnoteras, ett oljebolag som väntas ha ett börsvärde på två biljoner (eng. ”trillion”) dollar. Den värderingen är givetvis helt korrelerad med oljepriset, vilket gör att man nu med alla tillgängliga medel försöker att pressa upp oljepriset på konstgjord väg.

I täten springer OPEC, en sammansvärjning mellan några av världens största oljeproducenter, vars enda egentliga uppgift är att manipulera priset på olja. Saudiarabien är den största makthavaren i OPEC och också de som kommer att tjäna allra mest på noteringen av Aramco.

Priset på olja har fallit med närmare 60 % de senaste tre åren och detta trots de stora produktionsnedskärningar som OPEC enats om. Priset styrs givetvis av utbud och efterfrågan, utbudet har dock stadigt ökat samtidigt som efterfrågan sjunkit.

Å ena sidan har vi USA; som hittat sätt att ta fram billigare olja genom t.ex. fracking och på andra sidan ser vi en sjunkande efterfrågan i takt med att fossila bränslen fasas ut. En stor del av efterfrågan är dessutom från Kina (världens största oljeimportör) som bygger upp enorma oljereserver, snart kan det dock vara slut på köplusten och då kommer oljepriset att falla ytterligare.

För varje fat olja som OPEC vägrar producera vrider USA gladligen på tappen för sin skifferolja. Den här vägen är ohållbar för OPEC i det långa loppet och så småningom lär ett eller flera av medlemsländerna trötta och börja pumpa ut sin olja. Det är ju trots allt bättre med en dollar i handen än tio i skogen, så varför skulle de sitta kvar på sina enorma reserver när de ser värdet på dom sjunka år efter år?

Personligen tycker jag att oljan påminner om bostadsmarknaden 2007. Då hävdade man att det inte gick att förlora pengar på bostäder och att bankerna var ”too big to fail”. Vi vet ju hur det gick sen och idag påstår jag att oljeindustrin fått stämpeln ”too important to fail”. Men sanningen är att vi klarar oss gott med lägre volymer av olja, faktum är att det t.o.m. är ett måste framöver. Vi ser dessutom redan minskat intresse för industrin där t.ex. norska oljeskolor tappar studenter när priset på olja minskar.

Så, vad blir den utlösande faktor för denna stundande krasch? Troligtvis noteringen av Aramco. Så fort bolaget är ute på börsen och investmentbankerna och shejkerna cashat in så finns det all anledning att tro att luften går ur oljemarknaden. Detta lär dessutom matcha tidsmässigt med en vändning av konjukturen, vilket ytterligare minskar efterfrågan på olja till industrin.

Det fallande priset på olja ger givetvis också aktörer som den norska oljefonden, världens största aktieägare, kalla fötter och de kommer att behöva sälja av tillgångar för att kunna infria sitt löfte till det norska folket. När de dumpar aktier så känns det.

Hela oljeindustrin är en soppa av konspirationer och dinosaurier som vägrar att se kometen som störtar ner mot dom. Jag tror mycket väl att det är denna perfekta storm av omständigheter som agerar katalysator åt den korrektion som måste ske på aktiemarknaden. Vi vet redan att detta är det mest övervärderade ögonblicket i börsen historia (enligt nästan samtliga jämförelsetal) men det är inte värderingar i sig som får börsen att krascha, någonting måste vända trenden och i min värld är den pump-and-dump-strategi som OPEC just nu sysslar med den mest ”lovande” kandidaten.

Slutligen vill jag bara påpeka att detta givetvis är otroligt spekulativt men jag tycker ändå att scenariot är tillräckligt intressant, och oroande, för att lyftas upp. Det vore otroligt kul att få höra vad ni tänker, har jag fel eller rätt? Kommentera gärna med era tankar och frågor.

Disclaimer: Det här inlägget innehåller mina personliga reflektioner och är inte på något sätt ett investeringsråd. Alla investeringar baserade på innehåll i denna text är på egen risk.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén